Så kommenterade pressen Sjostakovitjs "Lady Macbeth från Mtsensk" på Tyska Nationaloperan i Weimar, april 2006:

... varför man kan tillskriva solister, kör och orkester en kvalitativt samlad prestation på högsta nivå, en sådan som som man sällan får uppleva. ... Vid körmarschen i förbannelsen hade tuttiklangen till och med något spöklikt, något som lät oss ana den vackraste och mest själfulla ryska romantiken.
Och över alla klangvatten liksom svävade dirigenten Patrik Ringborg, i vars händer GöteborgsOperan på senare tid lagt samtliga Wagner-föreställningar. Vad den svenske dirigenten och det föredömligt disponerade Staatskapelle Weimar inklusive den elva man starka scenorkestern presterade (vid dynamikens gräns) kräver hundratals bravi. ...
En gäst var det på lördagen som glänste över alla vid premiären inte bara på grund av sin ansenliga längd: den svenske dirigenten Patrik Ringborg. Han och Staatskapelle Weimar skördade beröm från alla håll: "Det bästa kom från diket!"
(Thüringer Allgemeine, 18.04.2006)

... Man måste även gestalta verkets drastiska erotik. Så under dessa tre och en kvarts timmar "älskas" det mycket i orkesterdiket och på scen. ... Sångarlaget kan förlita sig på sina högt motiverade orkesterkollegor under Patrik Ringborg. Oerhört flexibelt skapar Staatskapelle Weimar en dynamisk spännvidd från brutalaste tutti ända till mycket lugna kammarmusikaliska passager.
(Thüringer Landeszeitung, 18.04.2006)

De upphetsande, spänningsladdade bilderna verkar ännu starkare genom de extrema musikaliska kontrasterna från dirigenten Patrik Ringborg och Staatskapelle Weimar. Ursinnigt brass hörs omväxlande med delikata, nästan ohörbara passager i stråkarna. Farsen, den till det absurda stegrade tragedin, blir underbart tydlig.
(BR 5 aktuell, 17.04.2006)

Det är en vild, våldsam, öm, ömsint, ond och ondskefull musik, ett stort collage, som inte separerar det upphöjda från det låga. Som abrupt växlar mellan den lyriskt-melodiösa arian om längtan efter kärlek till det rytmiska stötandet i våldtäkt eller kärleksakt. Det är en musik som tar bladet från munnen, i högsta grad filmisk, som förbehållslöst visar lyssnaren, vart det bär hän och vad som gömmer sig bakom maskerna. En musik, som kräver högsta vakenhet och precision, där operakören, den filharmoniska kören, husets sångare, medlemmarna i operastudion och Staatskapelle Weimar kunde upplevas i högform på lördagen. I varje moment av den tre och en halv timmar långa, med begeistring mottagna föreställningen bygger och behärskar svensken Patrik Ringborg som musikalisk ledare detta kosmos som växlar mellan välljud och kakafoni.
(Ostthüringer Zeitung, 18.04.2006)

Till slut blir den en euforisk applåd för en grandios besättning. ... Det jublas framförallt åt Staatskapelle Weimar och dirigenten Patrik Ringborg, som utvecklar en enorm klangprakt, gestaltar varje musikalisk detalj med kärlek och inte har några skrupler när det gäller tonmåleri i de orgiastiska scenerna. I korthet: ett måste för Sjostakovitj-fans.
(Leipziger Volkszeitung, 19.04.2006)

I lördags gick ridån upp för Weimar-premiären - en genial instudering av Sjostakovitjs mästerverk. ... Patrik Ringborg fascinerar som dirigent liksom Staatskapelle Weimar som arbetar med oerhörd schwung. ... Musiken - och även regin - tar del i det öde som drabbat dem som förvisats till Sibirien. ... Intensivt, imponerande, oförglömligt.
(Gießener Allgemeine, 19.04.2006)

Staatskapelle Weimar under Patrik Ringborgs ledning överträffar sig självt! Ringborg lyckas med konststycket att låta det grandiosa, det groteska och det gigantiska glöda. Trots detta täcker han aldrig över sina fantastiska sångare, vilkas textning är förebildlig.
(Freies Wort, 31.05.2006)

Tillbaka till Pressidan